söndag 24 augusti 2008

Bäras utan namn till natt till morgon Arne Johnsson

Ett av de viktigaste författarskapen inom dagens svenska poesi, enligt Michel Ekman.

Jag tycker om den hemlighetsfulla framtoningen i Johnssons dikter, där vardagliga ting och upplevelser får liv genom naturens besjälning. Dikterna riktar sig till ett älskat "du" men även till något större, något högre som är odefinierbart, precis som i verkliga livet.

"Motsatser föder hågkomsten, inom de andra är den en kärna som låter sig delas endast av minnen, de talar om en, du, som rör vid min mun med handen. Fågelns sång, ty sedan kände jag din mun, jag kan inte tala om det utan slingan som åter och åter ljuder från gårdar parker, inte höra utan att också vara där ingen längre finns, lungorna fylls; din andning i min" (62).
Vackert!
/Amoroso

onsdag 20 augusti 2008

Möss och människor John Steinbeck


George och Lennie är två lantarbetare, ständigt trogna vid varandras sida. Lennie är lite efter, George har kommit att bli hans beskyddare. Tillsammans stretar de på, och drömmer om dagen när de ska bli fria och ha sin egen lilla gård. Lennie är snäll, stor och stark, men har en viss förkärlek till att ta på allt som är mjukt och lent. Ni kan själv tänka er... Kanske går det en dag överstyr? Vad har vi för spärrar? Hur långt är vi beredda att gå för våra vänner, för våra drömmar? Möss och människor är en liten mästerlig klassiker på knappt hundra sidor, vars karaktärer går rakt in i hjärtat...
/Amoroso