fredag 1 maj 2009

Månadens nobelpristagare 2005 Harold Pinter


Motivering till Nobelpriset:

"som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum"

Om författaren:

Harold Pinter föddes 1930 (och gick bort 2008) i England. Han var författare, poet och dramatiker, men var även verksam som skådespelare.

Så här skriver databasen Alex om hans berättarstil:
"Det är enskilda människoöden som han främst stannar upp inför. Den värld han låter dessa möta har starka inslag av osäkerhet, oro och meningslöshet. Pinter har som dramatiker lånat drag från den redan etablerade absurdistiska teatern. På nära håll finns till exempel Samuel Beckett. Pinter måste dock betraktas som mer realistisk än en annan av den absurdistiska teaterns stora namn, Eugène Ionesco. Pinters speciella stil att utnyttja språkets olika nivåer, dialekter, kontaktsvårigheter, pauser och inte minst ren tystnad, har lett till att vissa betraktare tycker sig känna igen ett typiskt "Pinterskt" drag i dem, på samma sätt som till exempel läsare av Kafka lätt hittar en särskild stämning hos honom. Otrygghet kan nog anses vara ett nyckelord hos båda dessa författare. På engelska har numera adjektivet "pinteresque" blivit etablerat i ordförrådet. Motiven kommer också gärna tillbaka: erotiska fantasier, svartsjuka, familjegräl, besatthet och mentala störningar"

Pinter har en egen hemsida.

Han är också känd för sitt nobeltal.

Tolv gånger Pinter

Triangeldramat i Kollektionen var helt i min smak. En man söker upp en annan man därför att han legat med hans fru. Men vad har egentligen hänt? Är det värre om det sker, eller om man helt enkelt bara önskar att det har hänt?
Älskaren var en annan liten juvel. Ett par har ett öppet förhållande och låtsas som att de klarar av det. I Svek berättas en otrohetshistoria i omvänd ordning, alltså från slutet till början. Ger ett riktigt intressant berättarperspektiv. Jag blir så irriterad på karaktärerna. De är så osäkra och handfallna, i relationerna tar de bara emot, trots att de blir så illa behandlade.
Kärleksdramerna var det som tilltalade mig mest. Ärligt talat var det många pjäser som jag faktiskt inte förstod. Och sådant brukar i vanliga fall locka mig, men i det här fallet
känner jag mig bara dum. Är det någon som kan förklara för mig var de båda karlarna (i Väntan på Wilson) gjorde inlåsta i det där rummet? Vad hade den evinnerliga maten för betydelse? De kan ju uppenbarligen inte kommunicera (inte med chefen, och inte genom serveringsluckan) Till slut förlorar de, som jag uppfattar, allt de äger?

Tidningar skriver:

Bloggare skriver om Pinter:

10 kommentarer:

  1. Jag läser också Tolv gånger Pinter, men jag kan skriva lite mer om andra dramor än vad ni tog upp här så det blir lite olika. Den kommer i mitten av maj tror jag visst. Recension av Pamuks Snö är på väg, det tog tid.

    SvaraRadera
  2. Spännande! Ska bli intressant att höra vad du tycker sedan. Det är inte jättemånga bokbloggare som skrivit om Pinter. Undra varför? Vad tror ni? Det var mest kärleksdramatiken som fängslade mig, ärligt talat.

    SvaraRadera
  3. Eg har ikkje lese Pinter og gleder meg til å bli kjent med han. Eg oppdaga også at Nationalteateret setter opp "Hjemkomsten" i slutten av mai, så kanskje eg klarer å få med meg både lesing og oppsetting av dramatikken hans.

    SvaraRadera
  4. Kanske för att det är dramatik? Inte många som läser dramer, kanske. Jag skrev nyligen om två av Pinters pjäser och hittade nyss en samling (del 4) som jag glömt att jag ägde och jag skriver nog mer så småningom:

    http://lookingformrgoodbook.blogspot.com/2009/04/harold-pinter-birthday-party.html

    SvaraRadera
  5. Bai: Vilken tur du har! Det ger nog helt andra dimensioner att få se dramat uppföras också!

    Mrs B: Wow, var det DET som födelsedagsfesten handlade om :-) Förstod du det när du läste den eller har du sökt info om den? Lite dum fråga kanske, men det är intressant. Jag tror att jag hade fått ut mer av den om jag läst den ytterligare en gång, med din info i bagaget...

    SvaraRadera
  6. Jag läste först texten och fattade ingenting (samma med The Caretaker)! Sedan läste jag en kort introduktion till Pinter, skriven av Robert Hayman, och skummade igenom pjäsen igen. Hayman betonar visserligen att Pinters verk är öppna för olika tolkningar men samtidigt kommer han med ett förslag (Wikipedia listar fler alternativ). Just öppenheten i kombination med den narrative tätheten (inget överflödigt) gör The Birthday Party till en väldigt, väldigt bra pjäs, tycker jag.

    F.ö. valde jag att först läsa pjäserna utan att veta något om dem. Hoppas desutom att ju mer man sedan läser Pinter, desto lättare (?) blir det att identifera typiska teman etc.

    SvaraRadera
  7. Ni har det bra, ni. Jag har just tragglat mig igenom Rudolf Eucken (1908 års pristagare).
    Jösses, vad torrt och mossigt det var (går det ihop? Torr mossa?).
    Lycka till, om några år möts vi på mitten av 50-talet eller så!

    SvaraRadera
  8. Kan vi sätta fingret på vad som är ett riktigt "pinterskt tema"?

    Anders: Låter lite lagom upphetsande.:-) Stort filosofiskt författarskap... hmmm... Tror vi har det betydligt trevligare med Pinter just nu....

    SvaraRadera
  9. Amoroso: Det tog mig 54 dagar att läsa 32 sidor. Då kastar man sig inte över boken direkt...

    SvaraRadera
  10. Hehe, låter inte som det nej...
    Hoppas du får lite mer upplyftande läsning nästa månad :-)

    SvaraRadera