Två pjäser av Henrik Ibsen

Et dukkehjem - 9/10

Jag förälskar mig i detta dockhem, fäster mig vid Nora främst men även vid de andra. Hon provocerar mig först med sin naiva aningslöshet – men hon växer för varje akt. Det naiva visar sig vara en del av hennes docktillvaro, hon blir så som pappan och mannen vill ha henne. Hon är lika operfekt som alla andra i dramat. De är människor, inte karaktärer.

Väldigt intressant att läsa, men ännu mer givande. Här finns en tidlöshet. Visst kan man analysera men främst upplever jag, och njuter. Mycket givande att läsa mer om dramat och om Ibsen. Det ligger ju verkliga händelser bakom: En vän till Ibsen lånade pengar för att rädda sin sjuke man. När han upptäckte det krävde han skilsmässa och fick vårdnaden om deras nyfödda barn.

Nu ska jag bara läsa på svenska och engelska också - men jag misstänker att originalet, som alltid, är bäst :-)

*

Hedda Gabler - 6/10

En intressant pjäs med stark kvinnoroll, skärpt stilistik och välutmejslade karaktärer. Jag fortsätter absolut att digga Ibsen - men vad är det med slutet, egentligen? Det verkar som om författaren helt enkelt har tröttnat. Bara några repliker till och pjäsen hade blivit ett mästerverk. Nu känner jag mig djupt besviken.

/Tekoppen