onsdag 9 januari 2008

En herrgårdssägen Selma Lagerlöf


En herrgårdssägen handlar om Gunnar Hede, som tappar förståndet och blir galen. och om unga Ingrid, som läker hans själ.

Boken har flera olika motiv och kan läsas ur säkert lika många perspektiv som det finns människor att tolka boken. Utifrån Gunnars perspektiv känner jag att fiolen kan stå som en symbol för många saker, och att fiolen utgör en cirkelkomposition i boken. Fiolen kan vara hans jag. Endast med fiolen i hand känner sig Gunnar stark som människa. Fiolen kan också symbolisera konsten eller friheten. Beröva människan konsten eller friheten och du driver den till galenskap. Gunnar är en musikalisk person, i början av boken mår han bra och utövar det han tycker om mest- musiken! Plötsligt en dag får han veta att hans föräldrargård är i fara, och på något vis måste han tjäna pengar. Han tvingas ge upp det han brinner för- sakta men säkert kommer galenskapen. I slutet är det samma fiol som läker och helar honom. På något vis har vi alltid temat- passionen.
För Ingrid är passionen kärleken. Hon som så många andra tonårsflickor fantiserar om sin egen död. En dag blir hon sjuk, och alla tror att hon är död. Hon begravs levande och vill egentligen inte leva förrän hon hör Gunnar spela på sin fiol. Han väcker henne och hjälper henne upp från sin grav (sitt inre mörker, sin depression?).

Jag är också tacksam för att jag fick komma i kontakt med Fru Sorg. Det är en bitter träffsäker kvinna helt i min smak :-) Till synes en gumma men när man tittar närmare på henne ser hon ut att vara ett listigt djur. I boken gör hon sitt bästa för att få folk att se det eländiga i deras livssituation. Hennes livmotto är alltid att uppmuntra folk att tänka i negativa banor. Läs den här dialogen, hämtad från Runberg

"»Allting är sig likt här på gården?» sade hon.
»Ja, nådig fru Sorg», sade jungfru Stava.
»Ni ha inte planterat några blommor eller satt om några träd? Ni ha inte lagat bron eller skyfflat bort ogräset ur allen?»
»Nej, nådig fru.»
»Det är alldeles, som det skall vara», sade den nådiga frun.
»Ni ha väl inte vågat er på att försöka finna reda på malmådern eller att hugga undan skogen, då den vill växa ner i åkern?»
»Nej, nådig fru.»
»Och inte rensat upp brunnarna?»
»Nej, inte rensat upp brunnarna.»
»Här är ett gott ställe», sade fru Sorg, »här trivs jag bra. Om några år skall här vara så, att mina fåglar kunna få bo i hela huset. Ni är mycket snäll mot mina fåglar, jungfru.
Jungfrun neg ödmjukt vid berömmet. "
Känner inte ni också att Jelinek + Fru Sorg är en alldeles klockren kombination; skulle inte dessa kunna finna mycket glädje i varandra?
/Amoroso

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gadgeten innehöll ett fel