Inlägg
Romanens huvudperson Jane växer upp som förödmjukat fosterbarn i en familj utan kärlek. Tio år gammal skickas hon till en skola där eleverna vanvårdas och tvingas svälta. Åtta år senare tar Jane tjänst som guvernant och förälskar sig snart i Mr Rochester, fadern till det oäkta barn hon undervisar. Länge leker han med henne, avvisar i ena stunden och kräver närhet i nästa, men till sist får hon veta att hennes känslor är besvarade. Trots stora skillnader i ålder och klass förlovar de sig. Lyckan verkar fullständig – men någonting är helt fel.
Övergrepp, våld, misär och sjukdom skildras på ett realistiskt sätt. De noggranna miljöbeskrivningarna har drag av både realism och romantik, medan de heta känslorna och mycket av intrigen är helt igenom romantisk. Här förekommer otroliga sammanträffanden, övernaturligheter och skräckromantiska inslag. Ofta är blandningen av olika stilar alldeles lagom och till det bästa; Jane säger själv om människor att ”Känsla utan förnuft är en mycket vattnig dryck, men förnuft som inte mildrats med känsla är alltför beskt och torrt att svälja”.Karaktärerna i Jane Eyre beskrivs mycket ingående. I centrum står självklart Jane, men även Mr Rochester. Snarare än att vara någon drömprins på vit springare är han obalanserad och ibland grym, visserligen älskvärd men lika ofta en tyrann Jane är en vanlig människa, men med egenskaper som gör henne till en ovanlig romanhjältinna: hon står på sig, vägrar bli kuvad, kräver jämlikhet.
Temat i Jane Eyre är kärlek, men med en vinkel som fortfarande är i allra högsta grad aktuell: Hur älskar man utan att ge upp sin frihet?
Jane Eyre är förhållandevis modern i sin samhällskritik och sina frågeställningar. Denna artonhundratalsroman är både läsvärd och intressant – absolut värd sin status som klassiker. Jag kommer att läsa fler av Charlotte Brontës böcker.
Läs en annan recension av samma bok hos Paperback Lover
Hej! Vad kul med fler som precis läst Jane Eyre. Länkar till den här recensionen i min blogg.
SvaraRaderaBra recension du skrivit! Jag lade in en länk till den. Nja, det är några år sedan jag läste Jane Eyre senast, tre år skulle jag tro. Det här blogginlägget är en omarbetad skoluppsats som jag skrev när det begav sig. Men Jane Eyre är nog en av de klassiker jag tyckt bäst om.
SvaraRaderaMin första kontakt med Jane Eyre var som Illustrerad Klassiker för en massa år sedan, och sedan har jag läst den "på riktigt" och sett ett antal filmatiseringar och jag tycker det är en helt fantastisk berättelse.
SvaraRaderaJag är lite kluven i förhållandet med Jane Eyre... Ska jag gilla eller inte? Jag tycker att hon är lite väl präktig ibland och det är mycket som lämnas ute, som inte förklaras... Bertha Mason till exempel... Läs därför Wide Sargasso Sea tycker jag, och få en bättre inblick i det stackars kvinnoödet...:-)
SvaraRaderaToffs: Jag tycker om Jane, visst är hon präktig men ändå på en tillräckligt lagom nivå för mig, och framför allt är hon så uppfriskande jämförd med fjompiga övervackra romanhjältinnor. Jag gillar att Jane är så jordnära och så pass realistisk som människa. Visst är det mycket som inte förklaras, det är riktigt intressant i artonhundratalsromaner, "gapen", det som inte gick att säga. Wide Sargasso Sea är bra men för mig har den egentligen ingenting med Jane Eyre att göra. Bertha Mason kan ju aldrig bli densamma hos en annan författare och dessutom är Rhys' bok framflyttad några decennier tidsmässigt. Men Wide Sargasso Sea är absolut en läsvärd och välskriven bok som ger helt andra perspektiv på samma scenario.
SvaraRadera