Gengångare Henrik Ibsen

Gengångare är en av de pjäser som påverkat mig starkast! Den består till huvudsak av dialoger, men så mycket ryms mellan raderna. Här får vi möta fru Alving som förbereder starten av ett barnhem. Ett hem som ska byggas till minnet av hennes älskade man. Senare framkommer det att mannen under hela deras liv varit allt annat än god. Sonen blir kär i tjänstekvinnans dotter och snart ligger alla livslögner på bordet.

/Amoroso

Henrik Ibsen - Vildanden

Igår var jag hemma hos en vän i hennes nya lägenhet. Vi drack hinkvis med te och knaprade kakor så att smulorna yrde. Till stämningen bidrog två trevliga katter som gärna pussades. Kattpussar är det bästa jag vet.

Nu har inlägget sprungit iväg i fel riktning – men eftersom vännen bor på Ibsengatan kändes det passande att nämna. Jag har nämligen nyss avslutat Vildanden, ett steg i min strävan att sluka Ibsens dramer - bara 22 kvar nu!

Pjäsen är givande, men inte i klass med Ett dockhem. Dialogen är oftast knivskarp – som alltid hos Ibsen – men slutet dras, liksom i Hedda Gabler, med vissa problem. Det känns inte alls realistiskt, händer för hastigt, blir inget mer än en idé. Om idén fått gestaltning hade det kunnat bli väldigt starkt, men nu reduceras de nyss så levande karaktärerna till dockor som livlöst säger sina repliker.

Ärligt talat, varför var självmord under så lång tid i litteraturhistorien ett standardslut? Som början kan en sådan sorg fungera, som motor, men när det istället är en smidig smitväg – ett billigt sätt att slippa använda fantasin – blir det tomt och gör mig trött.

/Tekoppen

Två pjäser av Henrik Ibsen

Et dukkehjem - 9/10

Jag förälskar mig i detta dockhem, fäster mig vid Nora främst men även vid de andra. Hon provocerar mig först med sin naiva aningslöshet – men hon växer för varje akt. Det naiva visar sig vara en del av hennes docktillvaro, hon blir så som pappan och mannen vill ha henne. Hon är lika operfekt som alla andra i dramat. De är människor, inte karaktärer.

Väldigt intressant att läsa, men ännu mer givande. Här finns en tidlöshet. Visst kan man analysera men främst upplever jag, och njuter. Mycket givande att läsa mer om dramat och om Ibsen. Det ligger ju verkliga händelser bakom: En vän till Ibsen lånade pengar för att rädda sin sjuke man. När han upptäckte det krävde han skilsmässa och fick vårdnaden om deras nyfödda barn.

Nu ska jag bara läsa på svenska och engelska också - men jag misstänker att originalet, som alltid, är bäst :-)

*

Hedda Gabler - 6/10

En intressant pjäs med stark kvinnoroll, skärpt stilistik och välutmejslade karaktärer. Jag fortsätter absolut att digga Ibsen - men vad är det med slutet, egentligen? Det verkar som om författaren helt enkelt har tröttnat. Bara några repliker till och pjäsen hade blivit ett mästerverk. Nu känner jag mig djupt besviken.

/Tekoppen